Arkiv 2023

Genomförda konserter 2023

Tisdag 12 december 

Julkonsert med Rebaroque & Nora, Love och Arvid


Tre unga fantastiska musiker bjuder tillsammans med Rebaroque in till en annorlunda julkonsert. Kom och lyssna till vackra sånger, svängig barockmusik och smäktande Klezmer. Njut av att för en stund bara glida ner i en stol mitt i julstressen, ha det skönt och lyssna till mer än White Christmas.






Måndag 11 december 

Khimaira Projektplats öppnar dörrarna för ett möte mellan två duokonstellationer!
Stina Hellberg Agback harpa - Eva Lindal violin
Niklas Fite gitarr, banjo - Sten Sandell piano

Stina Hellberg Agback och Eva Lindal verkar som duo sedan många år med nutida musik, fri improvisation, tvärkonstnärliga projekt som "Inlandsbanan- de som stannade och de som for" och med "Musik för humlor, fåglar, skalbaggar, maskar och svampar".

Niklas Fite har utvecklat ett högst personligt musikaliskt språk. Han har bl.a. samarbetat med Sven Åke Johansson och Raymond Strid.
Sten Sandell är pianisten, tonsättaren och röstkonstnären som nyligen gästade Khimaira med GUSH.

Varmt välkomna till en kväll med fyra musiker som ständigt söker nya uttryck!


Söndag 3 december 

Dubbelkonsert och samtal med:

Live Maria Roggen & Ingfrid Breie Nyhus (NO),
Peter Knudsen & Terese Lien Evenstad (SE).
Två duokonstellationer som använder improvisation för att utforska och utmana den klassiska musiktraditionen, med romantikens musik som gemensam nämnare.


(un)Romantic / Improvising interpretation med Live Maria Roggen - sång och Ingfrid Breie Nyhus - piano.

Musiken bygger på ett konstnärligt forskningsprojekt som undersöker frågor som: Vad är romantiskt och vad är oromantiskt? Vad kan en tolkning vara? Hur kan man arbeta med kreativ tolkning? Var börjar det "nya" och var slutar det "gamla"? Vad kan improvisation med rester och minnen säga oss om sången som var?


Reimaginations med Peter Knudsen - piano och Terese Lien Evenstad - fiol.Med improvisation som byggsten undersöker duon hur musik från perioden runt det förra sekelskiftet kan användas som utgångspunkt för nya musikaliska upptäckter, utifrån stycken av Wilhelm Peterson-Berger, Edvard Grieg, Lili Boulanger och Germaine Tailleferre. Duoarbetet är en del av Knudsens konstnärliga forskningsprojekt ”Expanding horizons - a jazz exploration of 20th century classical music”.

Konserten genomförs med stöd av Kulturrådet.

Måndag 16 oktober

GRAND
(Karin Johansson & Mattias Risberg duo)

Premiär för denna konstellation! Två improvisatörer som vill ha mer piano, en flygel tycks vara för lite. Tillsammans utforskar dom varsitt instrument, preparerar, lyssnar, agerar. Den som inte varit med på denna resa, och det har ingen, rekommenderas varmt denna konsert!

Karin Johansson är pianist och kompositör, inom ett brett spektra av improvisation, frijazz och samtida musik.
Arbetar bl a med alternativa tekniker och preparerat piano. Verksam både i Sverige och internationellt.
Spelar bl a med ORD, Quagmire(Nina de Heney/ Karin Johansson/ Henrik Wartel), Lisen Rylander Löve/ Karin Johansson duo,
Finn Loxbo/ Karin Johansson duo, Jonny Wartel 4 och många samarbeten även internationellt.
Komponerar också scenisk musik för teater och dans.
Karin är baserad i Göteborg men är född och uppvuxen i Malmö.
Hon är utbildad på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg.

Mattias Risberg är pianist och kompositör som ofta jobbar med blandningen improvisation och komposition. Han är utbildad på kungliga musikhögskolan i Stockholm, verksam i Sverige och internationellt. Risberg leder bl.a sin ensemble ”mining” som han komponerar all musik och ord för. Bandet har släppt tre skivor, ”Miningtrilogin” som fått fantastisk kritik i Sverige och utomlands. Mattias har också släppt två pianosoloskivor och samarbetar regelbundet med musiker från jazz/improscenen, tex Fredrik Ljungkvist, David Stackenäs, Eva Lindal, Stina Hellberg Agback, Jon Fält m.fl.


Onsdagen 27 september

Vilhelm Bromander & Fredrik Rasten skapar resonant akustisk musik med kontrabas och akustisk gitarr. Deras debut ..for some reason that escapes us' släpptes på Differ records 2019:
https://differrecords.bandcamp.com/.../for-some-reason...


Nu bjuder de in till en konsert där de spelar nytt material.

Pianisten Johan Lindvall kommer även att spela ett soloset och lite trio med Vilhelm & Fredrik.





Söndag 17 september

Kristofer Svensson och Maya Bennardo framför två solokompositioner och en duoimprovisation för kacapi och violin.

Svensson är tonsättare och kacapimusiker. Hen har släppt två album med kacapimusik; soloalbumet Andra Segel (kuyin, 2020) och ett ensemblealbum med Maya Bennardo och Erik Blennow Calälv (thanatosis, 2022). Denna kväll ges nypremiär för verket Kacapiblomster, som senare i höst även kommer att framföras på konserter i Essen (DE), Bandung (ID) och Lembang (ID).

Maya Bennardo är violinist och kompositör som spelar i ensemblerna Mivos Quartet, andPlay, och Bennardo/Larson Duo. Under 2023 släpper hon album på Deutsche Grammophon (DE), Cantaloupe (US), Kairos (AT), och Another Timbre (UK). Denna kväll ges uruppförandet av soloverket dormant garden ia – ett verk som utforskar toners stämning och skörhet.

http://kristofersvensson.com/

https://www.mayabennardo.com/

Program:
dormant gardens ia (2022) för violin
Kacapiblomster (2019) för kacapi
improvisation för kacapi och violi

Söndagen10 september Release av Ann Roséns bok Recycling the Work Process

Musiken framförs av
Lise-Lotte Norelius
Anna Lindal

Ann Rosén skapar ett partitur över sitt liv som konstnär
Ann Rosén är en av vår tids mest nyskapande konstnärer, med ljudkonsten som dominerande form sedan 90-talet.
Nu kommer hennes bok ”Recycling the Work Process”. Ett konstverk och grafiskt partitur över hennes eget kreativa liv.
Boken ”Recycling the Work Process” innehåller essäer, bilder och ett specialskapat partitur — ett sätt att förmedla en känsla och en upplevelse — av Anns fyrtiotvååriga konstnärliga process. Läsaren kan själv spela från partituret och bli medskapare till verket.
Så här säger Ann Rosén: ”I mer än tio år undrade jag hur jag kan dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter? Frågorna hopade sig, vad är det jag vet, vad vill jag förmedla och hur ska det göras? De senaste tre åren har jag arbetat med detta bokprojekt för att hitta en form. Efter flera påbörjade försök och
riktningsändringar kom jag fram till att min berättelse skulle ta sig formen av ett grafiskt partitur.”




Tisdag 9 maj 

Två av musikplattformen Reading Musics projekt har releasefest på Khimaira.

För det första släpps äntligen skivan Reading Music - Volume 1 på Ausculto Fonogram och för det andra släpps Flyktighetens psykologi digitalt på bolaget Thanatosis.

Lisa Ullén, Johan Arrias och Henrik Olsson har kvällen till ära med sig Elsa Bergman, Erik Calälv, Elsbeth Bergh, Emil Strandberg och Anna Lindal in i ljudlabbet där vi hittar nya alternativa sätt att läsa musik och formulera konceptuella gruppimprovisationer. En hybrid av musik från de två skivreleaserna rörs ned i trions senaste projekt; Sounds Fiction. Skulpturala partitur som inte bara blänker, snurrar och prasslar utan även fungerar som dirigent för konserten.

Måndag 1 maj

Lipparella - ensemblen som spelar nyskriven musik på barockinstrument har spelat in två filmer om två av sina musikaliska föreställningar:

"What is the word" av Tomas Boman och Kerstin Frödin om arbetet med en föreställning byggd på verk av Samuel Beckett i samarbete med Regissören Karl Dunér och med musik av tonsättaren Christer Lindwall.

"Provrum för månar" konsertfilm - work in progress! - av Andreas Bellini byggd på Christofer Elghs verk med texter och läsning av poeten Lina Hagelbäck

Torsdag 20 april 

Johannes Nästesjö – Kontrabas
Sten Sandell – Flygel

Improviserad/realtidskomponerad musik i den samtida europeiska andan. Byggd på konversationer snarare än monologer. Musikaliskt, stundtals luftigt och med gott om utrymme för de bägge musikerna att frasera fritt, men ändock tillsammans. Ibland intensivt, ytterst rytmiskt komplext och kompakt, med musik som plöjer fram musikaliska fåror, utan att för den sakens skull köra över helheten. Men hela tiden redo för rytmiska, dynamiska, tonala och spektrala ögonblicksförändringar.

Torsdag/fredag 9+10 februari

David Tudén - Revbensvit (2022) för tre blåsinstrument och bandspelare, klockor, eld och djurben

Anton Svanberg - Sju bröd (2023) för oboe, saxofon, basklarinett, fagott och tuba

Anton Alfvén - Sin egen get (2022-2023) för oboe, basklarinett, fagott, tuba och röst/slagverk/keyboard

Adam Eriksson - Ibland sträcker jag tankspritt ut mina händer för att smeka nattens ludna vingar (2022) för basklarinett och elektronik

Chris Moriarty - Guttation (2023) för oboe, basklarinett, fagott, tuba, gong och elektronik

MEDVERKANDE
Holly Chilton - oboe
Chris Moriarty - klarinett och basklarinett
Ciarán Hayes - fagott
Anton Svanberg - tuba
Anton Alfvén - röst och slagverk
Adam Eriksson - elektronik


Måndag 16 januari

SÅNGER FRÅN HAIDARI

Sånger från Haidari är en konsertföreställningsom rör sig kring minne, glömska och fiktivt återskapande av det som försvunnit.

Föreställningen bygger på vittnesmål kring hur den grekiske tonsättaren Nikos Skalkottaskomponerade en stor mängd musik i det tyska koncentrationslägret Haidari utanför Aten.Skalkottas fängslades av tyskarna och fördes till Haidari, vagt anklagad för att vara medlem i den grekiska motståndsrörelsen.En vän lyckades smuggla in notpapper i lägret och i hemlighet komponerade Skalkottas febrilt flera verk som han sedan gömde i ett lager. När tyskarna lämnade lägret efter sommaren 1944 blev Skalkottas en fri man men all musik beslagtogs och förstördes. Ett antal titlar finns dock bevarade, titlar som vittnarbåde om skräcken, och om vardagen i lägret.

Några år tidigare (1940) komponerade Skalkottas 32 stycken förpiano där musiken till stumfilmen “Katastrof i djungeln” ingår.

Med utgångspunkt i historien, titlarna och fantasin kring den beslagtagna musiken kommer pianisten och kompositören Mats Persson, med sitt samtida tonspråk, återskapa och framföra musiken tillsammans med violinisterna Eva och Anna Lindal.På samma sätt som Mats Persson har komponerat ny musik till de beslagtagna och förstörda verken/titlarna så har filmaren Nils Claesson skapat en animerad stumfilm till Skalkottas befintliga stumfilmsmusik; en film som inte finns längre. Nils Claesson kommer även att medverka i föreställningen med liveprojektioner.

Medverkande:

Mats Persson piano och komposition

Anna Lindal violin

Eva Lindal violin

Nils Claesson film och liveprojektion



Lördag 9 december

Den traditionella HJULKONSERTEN på KHIMAIRA.
Hjul och Hjus-show utlovas!


Mikael Augustsson, bandoneon och annat
Eva Lindal, fiol och hjusteknik
Anna Lindal, fiol och noise
SPECIAL GUEST: Kristin Amparo - sång!

Tisdag 5 december

Two pianos and electronics with Hara Alonso & Fulya Uçanok at Khimaira!
https://www.fulyaucanok.com
https://haraalonso.com

Hara Alonso is a Stockholm-based pianist, composer and sound artist from Spain.
In the last years she has expanded the timbral and performative possibilities of the piano through extended techniques, somatic practices and signal processing. Her sonic universe, described as a ‘gloomy bubbling electronic power ambient’, navigates between granular landscapes, minimal beats and hypnotic layers with a strong micro lyrical presence.
Hara works as researcher in various projects at the Stockholm University of the Arts. In 2014 she initiated the participatory composition project The City Composing. Besides her artistic practice Hara teaches music programming at The Royal College of Music in Stockholm.

Fulya Uçanok is an electroacoustic musician and pianist; composing and improvising.
Born in Turkey, she studied Eurogenetic classical music piano performance at Hacettepe University Ankara State Conservatory, and at the Center for Advanced Studies in Music (MİAM) — Istanbul Technical University (İTÜ). She went to Bali (Indonesia) for eighteen months to study the performance practice and socio-sonic connections of the Balinese Gender Wayang music tradition.
"I am an electroacoustic musician and pianist. My work takes forms of composition, score-based or improvised performance, and artistic research. In my practice I work with acoustic pianos coupled with a variety of objects (inside-piano technique), electronic processing, generated electronics, and sound recordings."

Tisdag 21 nov

GUSH, Sten Sandell, Mats Gustafsson och Raymond Strid, vänder tillbaka till ett 25 år gammalt projekt (dokumenterat på DAT-band!) Afro Blue från 1998 och återupplivar musiken med start på KHIMAIRA 21 november 2023.


Text efter en lyssning på original DAT-bandet av poeten Fredrik Nyberg:

Den digitalt anonyma ljudfilen, märkt ”Gush-Afro Blue_24_44–MasterFiles_version1”, som jag blivit tillsänd är daterad den 11 september 2023.

Nine eleven. Varje år då detta olycksbådande datum närmar sig och infaller blir medvetenheten om tidens framfart och katastrofens närvaro ännu lite mer påtaglig.

Jag laddar ner filen och börjar lyssna. Musiken som följer är inte i första hand hotfull, inte alls modfälld eller apokalyptisk, men väl intensiv och hela tiden orolig. Som att den snarare utspelar sig strax före än efter katastrofen eller dådet. Sten Sandells för mig så välbekanta pianospel ligger initialt, i det första stycket ”Behind the Chords V”, ensamt och fjäderlätt men de tblir efterhand upphunnet, utmanat och omringat av såväl trummor som av saxofon. Musiken börjar gräva och gropen blir djup. 27 minuter och 22 sekunder djup och lång. Asymmetri råder. Musiken vill vidare, framåt. Att ett intensivt samspel inte står i motsats till motstånd lär jag mig då jag lyssnar på Gush. Mats Gustafsson, Sten Sandell och Raymond Strid spelar med och mot varandra och ett lyssnandets viktiga utbyte dem emellan pågår så väl under med- som under motspelandet. Ett intensivt, envist och kollektivt arbete äger rum. Alla hjälper till. ”Att kunna byta riktning, eller behålla den”, skriver Sandell på ett helt annat ställe angående musikalisk improvisationskonst och det speciella moduset, den friheten, präglar hela Afro Blue, och har, tänker jag, i hög grad med lyssnandet att göra. Musikernas lyssnande på varandra. I rummet. I tiden. ”Harmoni” betyder, läser jag i Svensk ordbok, ”ordnad samklang av toner, ofta från flera instrument”. Att gränsen mellan ordning och ordningens motsats – kaoset, röran – varken är skarp eller enhetlig uppenbaras gång på gång i samvaron med de fyra kompositionerna på Afro Blue.


”It is all about time, you know”, skriver Mats Gustafsson inifrån musiken och jag tänker att det säkert stämmer. I mitt lyssnande – det som appliceras utifrån – blir emellertid rumsligheten väl så pockande. Gush bygger och river. Gush tycks inte vilja bli kvar i de rum de skapar i sin musik. Ett till synes målmedvetet konstruerande kan under lång tid råda och dominera, men när väl golv, tak, väggar och hela möblemanget tycks vara på plats börjar spelet bryta upp och sönder det som det så nogsamt etablerat. Andra rum uppstår och rummen är i sig rubbade.


Det blåser ute. Det finns en enorm kraft i musiken och då Gush tycks vara väl medveten om den behöver kraften inte hela tiden exponeras. Musiken tillåts då och då krympa och bli skör. Rummets skumma hörn synas. Tidigare stängda dörrar slås upp. Att lyssna på Gushs ytterst intensiva version av på Mongo Santamarias Afro Blue är en omtumlande upplevelse. Inte för att jag blir överraskad av att de spelar den – det borde jag kanske bli – utan för att de lyckas utmana den enigmatiska melodin på ett sådant genomgripande vis. De gräver i materialet (återigen detta grävande, allt detta grävande), och de ristar i harmonierna, utan att materialet och harmonierna för den sakens skull helt försvinner. Resultatet blir en egendomlig musikalisk palimpsest. Skrik hörs. Vår värld är en lager på lager värld.


Original Dat-bandet, med den 25 år gamla liveinspelningen från Fasching, lär ha funnits i Stens ägo i alla dessa år. Att bandet och inspelningen hållit sig på plats, kunnat ligga still i sitt fodral,gömd i sin lilla låda, är märkligt. Det är en musik som står emot tidens tand, som håller katastrofen stången. Det är just den musik vi behöver hösten 2023.


Fredrik Nyberg,författare och lyssnare

Hisingen, Göteborg, 20/9 2023

Tisdag 3 oktober

Samarbetet mellan dansaren Anna Westberg och slagverkaren Matilda Rolfsson har vuxit fram ur Rolfssons konstnärliga forskningsprojekt ”I Riktning och Rörelse” vid Institutt for Musikk, NTNU, där det tvärkonstnärliga samspelet mellan dans och musik utforskas inom ramen för en duo baserad på fri-improvisation. Under året som gått har duon främst inriktat sig på samspel respektive samexistens som förhållningssätt och verktyg. Visningen på Khimaira blir deras andra offentliga framförande som kvällen till ära vigs åt formens funktion och möjligheter när musik och dans möts i fri improvisation.

Anna Westberg är dansare och koreograf som arbetat med scenkonst sedan 1989 och huvudsakligen med Göteborg och scenen Atalante som bas. Nu bosatt i Stockholm, där hon främst arbetat vid scenen Weld och som medlem i Fylkingen. Hon dansar även i olika improvisationsbaserade konstellationer, som exempelvis Dance’nBass med kontrabasisten Nina de Heney. Anna har en klassisk balettutbildning med vidare studier i samtida dans, improvisation och somatiska praktiker, samt en MA i Nya performativa praktiker vid SKH. Ett pågående aktuellt projekt är Somatiska spår i samarbete med den norska dansaren Siri Jøntvedt.

Matilda Rolfsson är perkussionist och fri-improvisationsmusiker bosatt i Trondheim. Hon är utbildad vid Institutt for Musikk NTNU och Trinity Laban Conseravtoire of Music & Dance, London och har sedan dess varit verksam som frilansmusiker internationellt, solo såväl som tillsammans med dansare och andra improvisationsmusiker. Projekt som Matilda återkommande arbetar i kan nämnas är Trio Generations (Lisa Ullén, Maggie Nicols). Elsa Bergmans Playon Crayon (Elsa Bergman, Kat Hernandez, Susanna Santos Silva, David Stackenäs). Mats Gustafsson Hidros 9, Mark Wastell, Ole Henrik Moe, Trondheim Jazzorkester och i samspel med dansarna Anna Westberg, Bára Sigussdottir, och Marcela Giesche.



Måndag 2 oktober

Lipparella kvartett - Hauer och Cage

Kerstin Frödin blockflöjter
Anna Lindal barockviolin
Louise Agnani gamba
Peter Söderberg luta


Josef Matthias Hauer och John Cage kan framstå som varandras motpoler i estetiskt hänseende. Hauer höll under den senare fasen i sitt skapade fast vid samma kompositionsmetod, där de tolv tonerna utgjorde musikens centrala innehåll. För Cage däremot kunde alla sorters ljud kunde ingå i musiken, och han uppfann ständigt nya principer för sitt komponerande.
Men det finns anknytningspunkter i musiken hos de båda från slutet av 1940-talet, som vi har valt ut till detta program. Det handlar om en långt driven reduktion av de musikaliska medlen. Det tar sig visserligen helt olika uttryck i verken hos Hauer och Cage, men kanske också vittnar om ett visst släktskap.

I Josef Matthias Hauers korta Tolvtonsspel, som han så gott som dagligen komponerar under sina sista två decennier, har musiken berövats nästan alla traditionella variabler som klangfärg, dynamik, rytmik, och enbart en förändring av det tonala innehållet återstår. I motsats till Arnold Schönberg, som vid samma tid och plats (Wien) också kommer fram till ett kompositionssystem med tolv toner, klipper Hauer av alla band till den senromantiska traditionen, och föregriper i stället bland annat den amerikanska minimalismen.

John Cage hade redan på 1930-talet skapat experimentell slagverksmusik med okonventionella klangkällor. Men en rad verk från slutet av 1940-talet har ett mer traditionellt tonspråk, som också står i stark kontrast till den musik byggd på slumpvalsmetoder som kommer bara några år senare. I de sena 1940-talsverken använder sig Cage av små musikaliska celler, det kan vara ackord eller melodiska fragment, som ständigt återkommer i nya kombinationer. Även om beståndsdelarna i sig anknyter till skilda traditioner har de här inte längre någon vanlig harmonisk funktion.

Också formspråket är okonventionellt och bygger på rytmiska serier. Dessaligger till grund även för de koreografier som verken i vissa fall skrevs till.


Söndagen 3 september - György Liget 100 år


György Ligetis 100-årsjubileum firas världen runt av musikinstitutioner, orkestrar, kammarmusiker och operahus.

Vi är glada att kunna presentera hans ikoniska andra stråkkvartett (1968) på KHIMAIRA tillsammans med Solosonat för cello (1948/53)och ett litet stycke för fiol och cello som Ligeti skrev som hyllning till Hilding Rosenbergs 90-årsdag.

Anna Lindal violin
Filip Gloria violin
Matilda Brunström viola
Chrichan Larson violoncell

Hyllning till Hilding Rosenberg för violin och violoncell (1982)
Solosonat violoncell (1948/1953)
I Dialogo – Adagio, rubato, cantabile
II Capriccio – Presto con slancio
Stråkkvartett nr 2 (1968)
I Allegro nervoso
II Sostenuto, molto calmo
III Come un meccanismo. di precisione
IV Presto furioso, brutale, tumultuoso
V Allegron con delicatezza

Stråkkvartett nr 2 (1968) består av fem satser som skiljer sig mycket från varandra i karaktär och rörelser. I den första är strukturen till stor del uppbruten och kontrastrik, i den andra reduceras allt till mycket långsamma klangförlopp som tycks klinga på långt avstånd. Den tredje pizzicato-satsen består av maskinliknande, närmast mekaniska rörelser, med rytmiska överlagringar som skapar ett finfördelat kontinuum. I den fjärde snabba och förtätade satsen skapas en närmast aggressiv rytmisk struktur. Till sist, i stark kontrast, breder den femte satsen ut sig. I varje sats återkommer samma grundkonfigurationer, men deras färgsättning eller perspektiv förändras, så att den övergripande formen först verkligen framträder när man lyssnar på alla fem satserna i sitt sammanhang.

Solosonat för cello (1948/1953)
Ligeti skriver såhär:
1. Dialogo – Adagio, rubato, cantabile. "Det är en dialog. ... som att två personer, en man och en kvinna, pratar. Jag använde C-strängen, G-strängen och A-strängen separat... Jag hade skrivit mycket mer "modern" musik 1946 och 1947, och sedan -48 började jag känna att jag borde försöka vara mer "populär" "... Jag försökte i det här stycket skriva en vacker melodi, med en typisk ungersk profil, men inte en folksång... eller bara hälften, som i Bartók eller i Kodály - faktiskt närmare Kodály."
2. Capriccio – Presto con slancio.
" Eftersom den andra satsen hade "ambitionen" att bli en sonatsats skrev jag den i sonatform. Det är ett virtuost stycke i min senare stil som ligger närmare Bartók. Jag var 30 år när jag skrev den. Jag älskade virtuositet och tog spelandet till gränsen mot virtuositet, ungefär som Paganini."

Konserten spelas 2 ggr 18 + 20.

Tack till Annan Musik i Norrköping för det ursprungliga initiativet!

Måndag 27 mars

Releasekonsert för skivan Bi, In yo & Iwato

Skivan med Lisa Ullén (piano), Erik Blennow Calälv (basklarinett), Finn Loxbo (gitarr) och Ryan Packard (slagverk och elektronik) innehåller tre stycken alla baserade på traditionella japanska skalor, och släpps på schweiziska Insub records. Lite mer information och möjlighet att provlyssna finns här:

https://insub.bandcamp.com/album/bi-in-yo-iwato

Måndag 23 januari
Maya Bennardo violin

Karl Larson piano

Program:

wind’s whispering words 2 - Eva-Maria Houben
Vårbris, porslinsvas - Kristofer Svensson
Five Dreams - Adrian Knight
Augustidagar 96 - Lars Hallnäs

Maya Bennardo is an active performer, improviser, and composer living between Brooklyn, NY and Stockholm, Sweden. Maya is interested in opening the dialogue and blurring the boundaries between composers and performers, and is devoted to performing music of the present. She is a founding member of the violin/viola duo andPlay, described by I Care If You Listen as “enthusiastic champions for new music and collaboration.” She is a core member of Mivos Quartet and also performs new and traditional repertoire for violin and piano with pianist Karl Larson.

Karl Larson is a Brooklyn-based pianist and specialist in the music of our time. A devoted supporter of contemporary composers and their craft, Larson has built a career grounded in commissioning and long-term collaborations. He frequently performs in a variety of chamber music settings, most notably with his trio, Bearthoven, a piano / bass / percussion ensemble focussed on cultivating a diverse new repertoire for their instrumentation. As a soloist, Larson is known for championing the works of his peers and the recent canon alike, often gravitating towards long-form, reflective works of the 20th and 21st centuries.