Arkiv 2018

TISDAG 27 februari

DANIEL LEVIN cello

One of the outstanding cellists working in the vanguard arena.” (All About Jazz)

“The man to watch.” (Penguin Guide to Jazz)


Daniel Levin “invokes all manner of musics with prodigious skill: jazz, classical, improv, noise, vocal chorus. His technique is unquestioned and he revels in the physicality of the instrument,” according to the New York City Jazz Record. Born in Burlington, Vermont, Levin began playing the cello at the age of six. In 2001, he graduated with a degree in Jazz Studies from the New England Conservatory of Music and arrived on New York City jazz scene shortly thereafter. Ed Hazell noted upon release of Levin’s first record as a leader, “Cellist Daniel Levin is a major new voice on his instrument and in improvised music.” Since then, Daniel has continued to develop his own unique voice as a cellist, improviser, and composer. He has performed and/or recorded with Billy Bang, Borah Bergman, Tim Berne, Anthony Braxton, Gerald Cleaver, Andrew Cyrille, Mark Dresser, Ingebrigt Håker Flaten, Tony Malaby, Mat Maneri, Joe Morris, Joe McPhee, William Parker, Ivo Perelman, Warren Smith, Ken Vandermark, and many others. A recipient of a Jerome Foundation award, he has released more than 20 albums as a leader or co-leader on labels such as Clean Feed, HatOLOGY, Not Two, Trost, Riti, and others. Daniel is a REMIC Microphones Artist Endorser.


On his second solo album, Living (Smeraldina-Rima, release date: September 15th), cellist-composer Daniel Levin explores a unique creative and psychological environment. In creating it, Levin explains, “I imagined that I had hiked deep into a forest, where nobody was around for a hundred miles, pitched a tent, and went to sleep. Emerging from the tent the next morning, in complete solitude, I decided to make little ritual sculptures out of leaves, twigs, and rocks. Make them and destroy them, and then make some more, little sculptures to please only myself"

MINIFESTIVAL 4+5 mars

SÖNDAG 4 mars


1. Solopiano Arne Forsén!

PAUS

2. Anne Pajunen & Gino Robair = SMOK 2.


Arne Forsén is a musician with a rare range in his register. With piano as main source for his creativity he wanders and weaves his way between various musical expressions. He´s got a long and well reputed career as pianist in the field of open-minded jazz and free experimental improvisation. He´s classical trained and he´s got a deep interest in folk music from Sweden and other cultures, especially from West Africa.


Pajunen and Robair have worked extensively together for nearly a decade, creating electro-acoustic works for voice, electronics and percussion.

As the newly reformed SMOK 2.0, the duo is developing a chamber opera that examines the connections between four historical figures, combining different time periods and utilizing five different languages – Swedish, Finnish, English, Italian and Quechua.

This evening the duo will improvise using site-specific found objects, toys, altered instruments, and whatever else they can scrabble together between the moment they wrote this and time they hit the stage.


MÅNDAG 5 mars:


1. DUO Elsa Bergman, kontrabas- Isabell Gustafsson-Ny, piano

En duo skapad för detta tillfälle med dessa två fantastiska musiker - en superfin kombination!

PAUS

2. Skivrelease med Finn Loxbo och Erik Blennow Calälv


Isabell Gustafsson-Ny är pianist/kompositör, ursprungligen från Gagnef, Dalarna. Tog våren 2016 sin kandidatexamen i jazz från Kungl. Musikhögskolan är nu mestadels verksam i friare jazz- och improvisationssammanhang. Även verksam i popsvängen där hon spelar med till exempel Sara Parkman och Deerest. Var våren -16 med och satte upp musik- och dansföreställningen Vattenverk och släppte hösten -16 skivan Kalejdoskop med egna gruppen Isabells sekt.


Elsa Bergman spelar kontrabas med inriktning på fritt improviserad musik och frijazz. Hon har efter avslutade studier på Musikkonservatoriet i Trondheim varit verksam som frilans musiker baserad i Stockholm. Hon kan bl.a. höras i band som "Anna Högberg Attack", "Festen", "Per-Åke Holmander Carliot Its Never Too Late Orchestra" och sin egen grupp "Elsas Eget Omdöme".

Finn Loxbo (Gitarr, såg) / Erik Blennow Calälv (basklarinett) – skivrelease! Erik och Finn började spela som en duo i början av 2017. Utifrån ett gemensamt intresse för att på olika sätt integrera improvisation och komposition skapade de ett antal stycken, som nu släpps som skivan Snow Country (Creative Sources Recordings).


Finn Loxbo är gitarrist med fokus på improvisationsmusik och experimentell rock. Utöver solokonserter och spelningar med akustiska konstellationer bl a i duos med Anders Vestergaard, Karin Johansson och Lisa Ullén, spelar han även i band som Strändernas Svall och Doglife.


Erik Blennow Calälv har under senare år mest spelat med kvartetten The Schematics (med Katt Hernandez, Daniel M Karlsson och Ludvig Elblaus). 2016 skrev han musik till Knutte Westers film Horungen tillsammans med Ludvig Elblaus.


LÖRDAG 10 mars

Saxofonkvartetten Rollin´Phones

Uruppförande ny musik skriven av  fem kompostionsstudenter från Musikhögskolan i Malmö - Rolf Martinssogråstudenter - samt verk av Malin Hülphers och Jennifer Higdon.

PREMIÄRVISNING av ny musikvideo






       

SÖNDAG 18 mars 

Olivier Messiaens "Quatuor pour la fin du temps" från 1941

Maria Rostotsky piano

Niklas Andersson klarinett

Erik Williams violoncell

Anna Lindal violin


När den tyska armén placerade Olivier Messiaen i ett fångläger 1940 hade han en klarinettist, en violinist och en cellist som medfångar, och det var för dessa – och för sig själv på piano – som han skrev denna djupt poetiska och ödesmättade musik.

- Liturgie de cristal

- Vocalise, pour l'Ange qui annonce la fin du Temps

- Abîme des oiseaux

- Intermède

- Louange à l'Éternité de Jésus

- Danse de la fureur, pour les sept trompettes

- Fouillis d'arcs-en-ciel, pour l'Ange qui annonce la fin du Temps

- Louange à l'Immortalité de Jésus

Torsdag 23 augusti


.S.M.O.K – the work is progressing


Anne Pajunen (SE) och Gino Robair (US)


Svenska Moderna Operaensemblen - S.M.O.K, bjuder in till sitt kompositionslab och presenterar några utdrag ur sin kommande kammaropera Did I ever tell you..?. Duon arbetar lab-artat, och i en process som prövar och omprövar olika typer av improvisation både vad gäller libretto, form och musik. Operan behandlar några dramatiska släkthistorier och funderingar kring väntan. Arbetet påbörjades redan 2016 och väntas ha premiär i full längd under 2019.

Projektet har stöd från Konstnärsnämnden.


Måndagen den 15 oktober

Lipparella framför Mats Perssons verk "Jag, askans sångare" med texter av Pier Paolo Pasolini i Carl-Henrik Svenstedts översättning.

Vi framför verket två gånger och Mats berättar om verket och dess tillkomst.

Carl-Henrik Svenstedt talar om text och diktare.

Louise Agnani framför Pasolinis text på italienska.

Lipparella:

Kerstin Frödin blockflöjter

Mikael Bellini kontratenor

Anna Lindal barockviolin

Louise Agnani gamb

Peter Söderberg, teorb, luta, gitarr           "...där skulle jag skriva musik,

den enda uttrycksfulla handling,

troligen, lika upphöjd och obeskrivlig som verklighetens handlingar."


Mats Persson skriver om verket:

Innan jag började det egentliga komposititionsarbetet sökte jag länge efter en text med angeläget etiskt, estetiskt och politiskt innehåll. Det som främst intresserade mig var friktionen mellan en ”modern”, ”nutida” text och ”gamla” instrument.

När jag fann Pier Paolo Pasolinis dikt ”Poeta delle Ceneri”/”Jag, askans sångare” visste jag direkt att jag hittat rätt. Poeten, filmaren och samhällskritikern Pasolini utgjorde inkarnationen av tre egentligen fullständigt oförenliga element: han var kommunist (fast han uteslöts ur partiet), troende katolik och homosexuell.

Han mördades i Ostia utanför Rom i början av november 1975, bara några dagar efter det ryktbara besöket i Stockholm på inbjudan av Istituto Italiano och Svenska Filminstitutet. Den 6 november bars hans kista till Campo dei Fiori och en gigantisk folkmassa, bestående av säkerligen över tio tusen personer, tog farväl vid en ceremoni där bland andra Alberto Moravia höll ett magnifikt och känsloladdat tal.

Pasolini var naturligtvis både omstridd, hatad och älskad. Hans poetiska/litterära verk är fortfarande en ständig källa för mitt eget konstnärliga arbete och hans mer direkt politiska och samhällskritiska texter med deras skarpa kultur- och konsumtionskritik, har definitivt inte förlorat sin aktualitet. Det är snarare tvärtom: jag skulle vilja hävda att de nu är mer angelägna än någonsin!

”Poeta delle Ceneri” från 1966 är en lång dikt – nära 30 täta sidor – ett slags poetisk självbiografi: liv och dikt flätas samman till en oupplöslig enhet. Jag använder mig av fragment ur dikten – både i den italienska originalversionen och i Carl Henrik Svenstedts utomordentligt fina översättning. Den svenska översättningen reciteras, det italienska originalet sjungs.

Mot slutet av dikten nämner Pasolini staden Viterbo – en liten stad norr om Rom – som ligger ”i det vackraste landskapet i världen, där Ariosto skulle blivit tokig av lycka när han fann sig pånyttfödd med sådan oskuld i dessa ekar, kullar, vattenspeglar och grässlänter”.

Ariosto – italiensk 1500-talspoet, mest känd för Orlando Furioso/Den rasande Roland, som trycktes 1516 och genast blev oerhört populär.

Flera tonsättare har komponerat operor utifrån detta epos och Orlando di Lasso komponerade redan under sin vistelse i Rom på 1550-talet madrigaler till dikter ur Orlando Furioso.

Första frasen i en av di Lassos madrigaler har jag använt som utgångsmaterial för hela stycket: Queste non son più lagrime, che fuore stillo da gli occhi con si larga vena. I den svenska översättningen från 1865 lyder det: ”Ej tårar detta är, som jemt ses rinna, så ymnigt ned ifrån mitt ögonpar”. Orlando di Lassos musik finns hela tiden under ytan, som en underjordisk ström. Vid ett enda tillfälle – mot slutet av stycket – skymtar di Lassos musik fram i sin originalform – men nu med Pasolinis text!


Gammalt och nytt förenas, smälter samman, bildar nya formationer.





Sunday 16 December

last concert for the season 

Hjulbord with Anna Lindal, Eva Lindal and Mikael Augustsson. free improvisations on sounding table, Bach, Haydn, Sciarrino.





Måndag 11 juni


Four6 och One7  av John Cage

framförs av:

Erik Peters och Lipparella:

(Kerstin Frödin blockflöjter

Louise Agnani gamba

Mikael Bellini kontratenor

Peter Söderberg teorb/luta

Anna Lindal violin)


Tolv olika klanger, trettio minuter utmätt tid, ett partitur med tidsramar för varje klanghändelse: Detta är allt vi har, allt vi behöver för att realisera John Cages musikverk One7 och Four6 . Klangerna återkommer genom verket; i olika antal.

Utöver klangerna: tystnad – tystnad som omgärdar verket, som skiljer klangerna från varandra, tystnad som klangen tränger upp ur, som klangen sjunker ner i.

Vilka är dessa klanger, hur låter de? Det går inte att säga på förhand, det överlämnas åt den enskilda interpreten att framställa, välja ut dem. Bara tolv klanger, men till synes obegränsade möjligheter. I detta verk kan alla tänkbara ljud ingå. (Peter Söderberg)


Söndagen den 23 september  


LIpparella spelar  Czarne Latawce (Svarta drakar) - av Chrichan Larson med text av Czeslaw Milosz - dikten Campo di Fiori.

Lipparella består av:

Kerstin Frödin blockflöjter

Mikael Bellini kontratenor

Louise Agnani gamba

Peter Söderbergh Teorb/luta

Anna Lindal barockviolin

Jurek Hirschberg och Chrichan Larson berättar och kommenterar kring verket och Czeslaw Milosz diktning.

Filmen" Campo di Fiori" av Michał Nekanda- Trepka visas.


"Campo di Fiori” av Czeslaw Milosz speglar en värld och en tid mot vilken jag riktat min uppmärksamhet under lång tid; andra

världskrigets Polen och massmordet på de polska judarna. Dikten spinner en tråd mellan avrättningen år 1600 av den neapolitanske matematikern och filosofen Bruno Giordano på ett torg i Rom, ”Campo di Fiori”, och tyskarnas slutgiltiga likvidering av Warszawaghettot i maj 1943. Jag har närmat mig varje ord i dikten, utforskat både ljudvärlden och det begreppsmässiga och härigenom försökt få den polska texten att ge musiken en del av dess gestiska karaktär; språkets ljud tas upp av musiken, ord och fraser blir byggstenar för musikaliska gestalter.

I någon mening utgör den barocka ljudvärld som är förbunden med ensemble ”Lipparella” en bild av den i tiden avlägsna händelse dikten vittnar om, Rom 1600. I kontrast till detta bär den musik instrumenten låter klinga däremot omedelbara spår av en tid som nyss svunnit.

”Czarne Latawce”, på svenska ”Svarta Drakar”, är en av flera möjliga läsningar av en karta, eller mönster, där musikaliska

parametrar och text distribuerats över en tidsaxel. Mönstret, som vid sin tillblivelse är tillräckligt komplext för att inte gå att överblicka, skapar ett antal delvis oförutsägbara scenarier inom vilka musiken, sången och texten möter varandra i givna situationer. Scenarierna kan vara mer eller mindre motsägelsefulla, enkla, sammansatta, tydliga, ibland ogenomförbara. Mönstret frambringar formelement som tillsammans utgör en instruktion för problemlösning.

Skrivandet av musiken, färdigställandet av partituret, kan i slutändan ses som försök att i en anda av fritt associerande förverkliga dessa olika situationer, en attityd jag funnit den enda möjliga i förhållande till det innehållsliga i texten."

Chrichan Larson



Konstnärlig projekt- och mötesplats för grupper och individer - repetitioner, konserter, utställningar, föreställningar, seminarier och uppläsningar. Lokalen ligger i källaren på Sofiagatan 1 på Södermalm. Ett stort avlångt rum på ca 70 kvm med två flyglar samt ett kök och arbets- och mötesrum på 25 kvm. 

Med stöd av Kultur Stockholms stad 

Biljettbokning och adress via kontaktsidan









KHIMAIRA

projektplats

Sofiagatan 1