TISDAG 27 februari

DANIEL LEVIN cello

MINIFESTIVAL 4+5 mars

SÖNDAG 4 mars

1. Solopiano Arne Forsén!

PAUS

2. Anne Pajunen & Gino Robair = SMOK 2.

Arne Forsén is a musician with a rare range in his register. With piano as main source for his creativity he wanders and weaves his way between various musical expressions. He´s got a long and well reputed career as pianist in the field of open-minded jazz and free experimental improvisation. He´s classical trained and he´s got a deep interest in folk music from Sweden and other cultures, especially from West Africa.

Pajunen and Robair have worked extensively together for nearly a decade, creating electro-acoustic works for voice, electronics and percussion.

As the newly reformed SMOK 2.0, the duo is developing a chamber opera that examines the connections between four historical figures, combining different time periods and utilizing five different languages – Swedish, Finnish, English, Italian and Quechua.

This evening the duo will improvise using site-specific found objects, toys, altered instruments, and whatever else they can scrabble together between the moment they wrote this and time they hit the stage.

MÅNDAG 5 mars:

1. DUO Elsa Bergman, kontrabas- Isabell Gustafsson-Ny, piano

En duo skapad för detta tillfälle med dessa två fantastiska musiker - en superfin kombination!

PAUS

2. Skivrelease med Finn Loxbo och Erik Blennow Calälv

Isabell Gustafsson-Ny är pianist/kompositör, ursprungligen från Gagnef, Dalarna. Tog våren 2016 sin kandidatexamen i jazz från Kungl. Musikhögskolan är nu mestadels verksam i friare jazz- och improvisationssammanhang. Även verksam i popsvängen där hon spelar med till exempel Sara Parkman och Deerest. Var våren -16 med och satte upp musik- och dansföreställningen Vattenverk och släppte hösten -16 skivan Kalejdoskop med egna gruppen Isabells sekt.

Elsa Bergman spelar kontrabas med inriktning på fritt improviserad musik och frijazz. Hon har efter avslutade studier på Musikkonservatoriet i Trondheim varit verksam som frilans musiker baserad i Stockholm. Hon kan bl.a. höras i band som "Anna Högberg Attack", "Festen", "Per-Åke Holmander Carliot Its Never Too Late Orchestra" och sin egen grupp "Elsas Eget Omdöme".

Finn Loxbo (Gitarr, såg) / Erik Blennow Calälv (basklarinett) – skivrelease! Erik och Finn började spela som en duo i början av 2017. Utifrån ett gemensamt intresse för att på olika sätt integrera improvisation och komposition skapade de ett antal stycken, som nu släpps som skivan Snow Country (Creative Sources Recordings).

Finn Loxbo är gitarrist med fokus på improvisationsmusik och experimentell rock. Utöver solokonserter och spelningar med akustiska konstellationer bl a i duos med Anders Vestergaard, Karin Johansson och Lisa Ullén, spelar han även i band som Strändernas Svall och Doglife.

Erik Blennow Calälv har under senare år mest spelat med kvartetten The Schematics (med Katt Hernandez, Daniel M Karlsson och Ludvig Elblaus). 2016 skrev han musik till Knutte Westers film Horungen tillsammans med Ludvig Elblaus.

Torsdag 23 augusti

.S.M.O.K – the work is progressing

Anne Pajunen (SE) och Gino Robair (US)

Svenska Moderna Operaensemblen - S.M.O.K, bjuder in till sitt kompositionslab och presenterar några utdrag ur sin kommande kammaropera Did I ever tell you..?. Duon arbetar lab-artat, och i en process som prövar och omprövar olika typer av improvisation både vad gäller libretto, form och musik. Operan behandlar några dramatiska släkthistorier och funderingar kring väntan. Arbetet påbörjades redan 2016 och väntas ha premiär i full längd under 2019.

Projektet har stöd från Konstnärsnämnden.

Måndagen den 15 oktober

Lipparella framför Mats Perssons verk "Jag, askans sångare" med texter av Pier Paolo Pasolini i Carl-Henrik Svenstedts översättning.

Vi framför verket två gånger och Mats berättar om verket och dess tillkomst.

Carl-Henrik Svenstedt talar om text och diktare.

Louise Agnani framför Pasolinis text på italienska.

Lipparella:

Kerstin Frödin blockflöjter

Mikael Bellini kontratenor

Anna Lindal barockviolin

Louise Agnani gamb

Peter Söderberg, teorb, luta, gitarr           "...där skulle jag skriva musik,

den enda uttrycksfulla handling,

troligen, lika upphöjd och obeskrivlig som verklighetens handlingar."

Mats Persson skriver om verket:

Innan jag började det egentliga komposititionsarbetet sökte jag länge efter en text med angeläget etiskt, estetiskt och politiskt innehåll. Det som främst intresserade mig var friktionen mellan en ”modern”, ”nutida” text och ”gamla” instrument.

När jag fann Pier Paolo Pasolinis dikt ”Poeta delle Ceneri”/”Jag, askans sångare” visste jag direkt att jag hittat rätt. Poeten, filmaren och samhällskritikern Pasolini utgjorde inkarnationen av tre egentligen fullständigt oförenliga element: han var kommunist (fast han uteslöts ur partiet), troende katolik och homosexuell.

Han mördades i Ostia utanför Rom i början av november 1975, bara några dagar efter det ryktbara besöket i Stockholm på inbjudan av Istituto Italiano och Svenska Filminstitutet. Den 6 november bars hans kista till Campo dei Fiori och en gigantisk folkmassa, bestående av säkerligen över tio tusen personer, tog farväl vid en ceremoni där bland andra Alberto Moravia höll ett magnifikt och känsloladdat tal.

Pasolini var naturligtvis både omstridd, hatad och älskad. Hans poetiska/litterära verk är fortfarande en ständig källa för mitt eget konstnärliga arbete och hans mer direkt politiska och samhällskritiska texter med deras skarpa kultur- och konsumtionskritik, har definitivt inte förlorat sin aktualitet. Det är snarare tvärtom: jag skulle vilja hävda att de nu är mer angelägna än någonsin!

”Poeta delle Ceneri” från 1966 är en lång dikt – nära 30 täta sidor – ett slags poetisk självbiografi: liv och dikt flätas samman till en oupplöslig enhet. Jag använder mig av fragment ur dikten – både i den italienska originalversionen och i Carl Henrik Svenstedts utomordentligt fina översättning. Den svenska översättningen reciteras, det italienska originalet sjungs.

Mot slutet av dikten nämner Pasolini staden Viterbo – en liten stad norr om Rom – som ligger ”i det vackraste landskapet i världen, där Ariosto skulle blivit tokig av lycka när han fann sig pånyttfödd med sådan oskuld i dessa ekar, kullar, vattenspeglar och grässlänter”.

Ariosto – italiensk 1500-talspoet, mest känd för Orlando Furioso/Den rasande Roland, som trycktes 1516 och genast blev oerhört populär.

Flera tonsättare har komponerat operor utifrån detta epos och Orlando di Lasso komponerade redan under sin vistelse i Rom på 1550-talet madrigaler till dikter ur Orlando Furioso.

Första frasen i en av di Lassos madrigaler har jag använt som utgångsmaterial för hela stycket: Queste non son più lagrime, che fuore stillo da gli occhi con si larga vena. I den svenska översättningen från 1865 lyder det: ”Ej tårar detta är, som jemt ses rinna, så ymnigt ned ifrån mitt ögonpar”. Orlando di Lassos musik finns hela tiden under ytan, som en underjordisk ström. Vid ett enda tillfälle – mot slutet av stycket – skymtar di Lassos musik fram i sin originalform – men nu med Pasolinis text!

Gammalt och nytt förenas, smälter samman, bildar nya formationer.

Sunday 16 December

last concert for the season 

Hjulbord with Anna Lindal, Eva Lindal and Mikael Augustsson. free improvisations on sounding table, Bach, Haydn, Sciarrino.